Jag vill vara den bästa matten i världen!

Men hur blir jag det? Huvudsaken är väl att man älskar sin hund? För många tycks hunden bli en ny familjemedlem, jag har hört många säga att hunden är deras bebis. Men är det verkligen det bästa för hunden? Det är ju trots allt skillnad på en hund och en bebis. Om man ska tro på vad kända hundtränare säger så är det fullt möjligt att dalta med hunden alldeles för mycket. Det måste alltså finnas en god balans mellan kärlek och disciplin för att valpen ska må så bra som möjligt.

När hunden är väldigt liten verkar det som att man ska vara väldigt försiktig med att vara alltför hård i sin kritik. Liksom bebisar har hundvalpar ingen ondskefull agenda när den kissar på sig eller drar dig i håret. Därför hjälper det inte att skälla ut den beväpnad med långa förmaningar och logiska argument, den kommer inte förstå. Det gäller att vara lugn och bestämd men snabb. Vid träning för att få hunden rumsren tycks det vara mer effektivt att ge beröm när den kissar utomhus än att ge skäll när den kissar inne. Något många gör istället för att skälla är att, när de ser att hunden är på väg att göra ifrån sig, rusar ut med den och ställer den på gräs för att sedan ge beröm.

Det är också viktigt att vara konsekvent. Har man bestämt sig för att hunden inte ska tigga vid bordet är det viktigt att aldrig erbjuda en munsbit när du äter. Maten är belöning, och så fort hunden lärt sig hur den ska bete sig för att få det goda kommer den att lägga sig till med det. Då är det svårt att vänja av hunden med det, och när den lärt sig att använda trick som funkar på just dig är det väldigt svårt som ägare att motstå. Men i längden är det bättre för hunden, och vill man vara den bästa matten i världen är det just det som är det viktiga.